Lilla Jajja

Lilla Jajja är en blogg som berättar om hur en envis småstads tjej försöker finna sin vägen genom dagens samhälle..

Första steget

Då är första steget gjort och min första inlämningsuppgift är inlämnad! Gutt!

Nu ska jag unna mig lite egen tid innan redovisningen, vilket inklunderar måla naglarna i ny färg ;) samt gå en promenad i solen med bra musik i lurarna! 


Plugg till 100 %

Nu gäller det, bära eller brista!

Jag har kommit in på socionomprogrammet i Växjö och ska nu lämna min trygga vardag med fast inkomst mot något jag inte vet hur det kommer att slut. Har fortfarande 6 arbetsdagar och jobba men sen, sen är jag student till 100 %.

Men ibland måste man ta klivet ut, utan att veta vart man ska. Lite spännande också :)

Så från och med nu kommer jag blogga lite om "livet som student".

Nu ska jag med tåget, muntlig redovisning idag och det är BARA andra dagen.. Håll tummarna!

Om jag hade pengar, la la la..

Arbetslös och skuldsatt- då vann han 455 miljoner

Det var en av rubrikerna på aftonbladet hemsidan.
Djupt inne i mig så känner man "varför händer det aldrig mig?".

Les som han heter hade tydligen fått cancer också, men jag menar okej jag är glad för deras skull att det har vunnit alla pengar men hur stor är egentligen chansen att satsa 40 spänn och vinna 455 miljoner? o,oooooo1%?

Jag menar högst som jag har vunnit på triss eller något liknande spel är 50 kr. Men jag har tur i kärlek istället. ;)


455 miljoner... hmm vad skulle man ha gjort med alla pengarna?
Jag hade nog skänkt bort en stor del av pengarna, för varför ska jag ha så mycket pengar när människorna på Haiti har det svårt? Nej många miljoner hade jag skänkt bort.

Sen hade jag kanske köpt ett hus, fixat mig en bra utbildning utan att ta lån och sedan försökt leva som vanligt.
Men man vet ju aldrig, vissa människor blir helt galna och giriga så fort de vinner massa pengar. Jag hoppas innerligt att jag ALDRIG blir sådan om jag nu skulle vinna en stor summa pengar.

Och jag hoppas Les tar förnuftiga beslut och gör något vettigt för pengarna! :)


Tiden flyger iväg

Hur ska man få tiden att räcka till för allt man vill göra?

Jag är inte ensam om att känna den känslan..
Man ska laga mat, städa, vara social, träna och nu handla julklappar m.m.
Dock har jag inga barn ännu, men i mitt fall har jag även min diabetes att tänka på.

Jag är en liten pysseltokig tjej som älskar allt med handerbete, stick, virka, qvilta, göra smycken osv.
Så ett heltidsjobb är i mitt fall ett måste för att kunna köpa garner, tyger, trådar, osv.
För att kunna leva...
Men när ska man få tid att göra allt det där man har tänkt sig..?

Att ta sig tid!
Det kanske handlar om att man får låta dammtussarna ligga en extra dag eller två.
Lite skit dör man inte av!
Eller varför inte göra ett storkok av mat och äta samma mat i några dagar. Frys in!
Varför inte?

Jag tror också det handla om att ta vara på tiden, lev i det som finns här och nu!
Oftast lever man i framtiden, som till exempel..
Imorgon ska jag göra det, nästa vecka ska jag ordna det där och om en månad bla bla bla..

Lev här och nu och ta hand om dig själv!
Unna dig den tid du har..

Det är mitt råd till dig!


Landet brunsås

Kommer någon ihåg Landet brunsås som gick för ett tag sedan på tv:n?

Landet brunsås är programmet om svensk matkultur och de 8 program som gick skapade stora diskussioner och rubriker i tidningarna.

Vad handlade programmet om?

Programmet handlar om svensk matkultur och varför den ser ut som den gör. Programledarna är Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren.

Förra programmet handlade det om hur vi svenskar undviker sanningen bakom snabbmaten och hur snabbt vi tar åt oss olika matkulturer.

Missade du avsnitten kan du se dem HÄR!

Till exempel varför de svenska hushållen slänger flera kilo riktig mat bara för att datumstämpeln har gått ut.

Landet brunsås är ett riktigt bra program som borde ses av alla, vare sig man vill eller inte. Det är en del av sanningen om den mat vi äter.. Vi måste börja agera och skapa högre krav på den mat vi stoppar i oss. Lägga ner mer tid på matlagningen.. För om vi inte gör det, hur ser vårt lands matkultur ut om 20år?

Husmanskost år 2030 = Findus, färdiglagade måltider?


Viam inveniam aut faciam

Jag ska finna vägen eller skapa den..

Det är vad jag försöker göra varje dag, letar efter en väg i den ibland tråkiga vardagen.

Vad ska man göra för att klara av alla hinder som kommer på vägen, för det kommer inte bli lätt alltid. 

Du måste tro på dig själv, då klarar du av mycket själv. Men om inte det räcker till och du inte orkar ända fram så kan du få hjälp av dem som står dig närmst.. Familjen, vänner, eller varför inte någon som bara råkar vara där når det händer?

Hur kommer det sig att vi människor, oftast svenskar inte vågar ta kontakt med folk som vi inte känner, eller så lite annorlunda ut (förutom på krogen när vi är lite glada i hatten)? Vad är det för farligt att ta hjälp eller hjälpa en annan okänd människa?

Jag har vart en sådan människa, rädd för att ställa en fråga, att ta kontakt med någon jag inte känner.
Otäckt, farligt, osäkert, "för vem vet..."
Men ändå sökte jag mig till ett yrke där jag träffar okända människor varje dag. Låter det konstigt?

Jag har arbetat i butik sammanlagt i 3 år, jobbat på ett telefonbolag i snart 2 år. Vad är det som gör att jag älskar att vara, pratat, finnas till hjälp för okända människor?

Kanske har jag sett att det lilla jag gör kan ändå göra skillnad. Jag kan inte ändra världen, men jag kan säga till om jag tycker att något är fel eller kan jag t ex finnas till för den som behöver någon att prata, som de säger: många bäckar små..

Ta hand om varandra!


RSS 2.0